gångna och nuvarande generationers människor har trängt ut genom husets väggar ut i trädgården och ut på gatan, för att stöta emot bensinmackens ändamålsenliga småstadseffektivitet. Känner Ni igen huset? Har inte också Ni upplevt detsamma när Ni gått förbi huset? Har Ni någonsin tänkt på hur den person, som med sin bil för första gången kör in i Norrtälje från Stockholmsvägen ser vår stad? Mitt i gatan ett modernt trafikmärke, till höger en bensinstation mot en bakgrund av rad s. k. Moderna funkishus i småstadsmodell med en snart, snart förgången skönhet och till vänster ett stort gammalt lustigt huskomplex - Tullgården - och rakt fram den lilla smala gatan – Faktorigatan - med bron över ån. Till vänster på denna gata ligger det ovan beskrivna huset, som jag gripits av en så stor kärlek till. Ja, det är den Dumkyska villan!! Med sin gröna färg och snickarglädje och en skönhet, som kanske är ofattbar för stadens styresmän! Dessa herrar, som nu kommit på en sådan strålande idé som att dit förlägga badhuset! Nog tycker jag att det är tillräckligt, att de lyckats riva Societetshuset för att där förlägga badhuset. Ty enligt första planen var det platsen för badhuset, men flyttades sedan av dessa framsynta herrar ut i Societetsparken -	underligt att inte träden på den andra platsen strök med samtidigt som det andra förslaget framlades i stadsfullmäktige. Men nu skall badhuset byggas på Dumkys tomt! Ett gammalt fint hus från sekelskiftet skall jämnas till marken och ett. funkiskomplex skall uppstiga i dess ställe. Kanske jag som konstnär blickar för mycket på det pittoreska, men dessa tankar kom osökt på mig när jag hörde signaturen Bercos kåseri i radio om trivsel för några dagar sedan. En stilla undran - begrep någon av stadsfullmäkfige, ifall de hörde detta, något av vad Berco gick till storms emot? Tacksam för ett svar, - samtidigt något om Wallinska gårdarnas öde. Ja, dessa gubbar äro inte ensamma i sitt slag med att renovera och förstöra en stads egenart. Eller vad sägs om vårt stadshotells matsal, som numera ser ut som ett förvuxet konditori? Men verandan mot trädgården har av en underlig slump lyckats undgå renoveringen och där finnes plats för litet trivsel. Sådan där hederlig präktig småstadstrivsel ! ! Låt oss slå vakt om vår stad och låt den verka vad den är - en liten småstad — och inte en likriktad ändstation vid en smalspårig järnväg. Nisse
Bakom ett vanligt trädgårdsstaket ligger det gröna huset med sina tvenne balkonger, gamla hederliga balkonger kantade av trästaket med snickarglädje. Framför huset är det höga träd och under dessa nykrattade sandgångar och blommande pelargonier. På balkongerna smäller markiserna som uppsatts till skydd mot vinden, och rester efter en kaffebjudning kan nog synas då och då på den vita trädgårdsmöbeln där. Ner på gårdsplanen springer en hund bunden i en lång löplina. Ett trivsamt hus men mycket förargligt för en modern stadsplanerare! Nu i höstens granna färger lyser det gamla huset sällsamt, kanske med tanke på sin snara förintelse. Det ligger kvar en mjuk doft av lavendel och fotogenlampor, som tänts av trotjänarinnor. Jag skulle inte bli förvånad över att finna husets kvinnor klädda i mjuka sammetsklänningar med spetsar och tornyrer. Lika naturligt skulle en shinglad flicka i en klänning av tjugotalets mode jassa in bland fönsterrutornas spröda spröjsar eller på gårdsplanen en ”skinnknutte” polerande och trimmande sin motorcykel. Något av tidlös trivsel från